Jag måste finna en balans i vardagen, i mig själv, mitt psyke, min hantering av saker och ting och reaktioner efteråt.

Saker jag blir Arg på:

  • När Mattias inte bryr sig om att fixa frisyren innan han ska till jobbet eller ut, känns som bortkastade frisörpengar att ha klippt han överhuvudtaget om han ändå inte tänker hålla efter. Som att han spottar på pengar jag lägger ut på honom.
  • När Mattias inte tar med det självklara som servett när han äter saker som självklart kommer droppa och han har tagit med förr till sådan mat, med eller utan mig, och det droppar på hans nya ljusa byxor, köpta av mig, känns som bortkastade pengar jag kunde ha lagt på annat då om han inte har mer respekt för pengar jag lägger på honom.
  • När han inte bryr sig om flott som droppar i spisfläkten, ner på nydiskat och förstår hinten när jag lägger tillbaka nydiskad stekpanna i disken.
  • Hur han inte bryr sig om såsfläckar på golvet, smutskanten längs lister, smuts-flott-korta hårstrån ansamling i vecken ovanför fläkten.
  • Hur han inte kastar burkar, använda plastpåsar eller pappersförpackningar ur diskon ner i soppåsen direkt istället för sinken som han inte rensar förrän han får ett ryck att plocka undan eller en annan säger till honom.
  • Hur han inte berörs av korta hår annsamlingar och smutslanlagringarna i och på handfatet, elementen, toarullshållaren, koaguleringen i stånggreppet, smutsiga golvet.
  • Hur flottfläckarna och det hålskadade listerna och tapeterna och karmarna inte får honom att dagligen söka lägenheter för att komma undan detta råtthål.
  • Hur han inte bryr sig om att hjälpa mig ledarskapsrollen att ta kort, organisera och lägga upp med pris på alla säljggrupper på facebook både lådorna i lägenheten som tar plats helt synligt och dom i källaren och vinden.
  • Hur han inte sitter ned med mig och planerar upp hur vi ska äta kommande dagar och visar ledarroll och kommando så jag slipper dra hela lasset.
  • Hur han inte slutar glömma att sätta på ljuset när han skiter.
  • Hur han inte slutar glömma tomma toalettrullar i behållaren.
  • Hur han inte slutar säga att något är på ett sett, när han inte är hundra procent säker på situationen eller ens har dubbelkollat, Ex: vanish.
  • Hur han aldrig meddelar medboende om när något tar slut så att man inte överrumplas av det i sista sekunden och blir stressad.
  • Han tar inte initiativ till att gå och gymma.
  • Han kommer inte ihåg sin kvällsmedicin eller ens morgonmedicin och vitaminer om det inte vore för att jag påminner honom om det.
  • Han använder inte kommunalkalendern som hade som syfte att skrivas i för jobbpass. Istället har jag det uppskrivet i min som extrajobb ifall han skulle shabbla till det då han skriver på papperssnuttar eller tänker i förbifarten skriva in i mobil men något annat kommer i vägen.
  • Hur han inte vill storstäda mer regelbundet.
  • Hur han inte vill göra vuxna saker självmant som ansvarsområden utan mina pikar.
  • Hur han inte tar plats genom att skapar händelser i vårt liv, utan låter hela dagen försvinna i soffan.
  • Hur han inte sätter upp konkreta detaljerade mål och håller sig till dom och är ambitiös i livet och gör framsteg och skapar något permanent i livet.
  • Hur han inte är noggrann med sin hy eller sitt utseende för min eller sin egen skull ens.
  • Känslan av att hela dagen springer förbi och jag missar den och det känns som att dagen varit helt meningslös, intetsägande, händelselöst, när man ändå ska dö och slösar bort tiden i livet på ett sådant liv. Kanske en existenskris på g?
  • Kissfläckar på ringen, spolar inte, ställer aldrig tillbaka duschtvålen, lägger aldrig undan tröjor från köksstolen in i garderoben.
  • Han har inte körkort. Och det behövs förfan verkligen.
Annonser